I vardagens rum. Där sitter insikten och släpper fram lungornas sorg. Där finns vakenheten, där finns styrkan som romantiken endast drömmer om. Släpp svärdet och släpp fri den vita hästen, kom springandes till mig. Va god använd hjälm och var beredd på sannolika hinder.
Jag lever i samma vardagsrum som dig, det finns inget diffust med mig.
Ta på min kropp och du ska se att jag inte går sönder av bräcklig skönhet.
Mina fötter står på samma golv som dig och jag har händer att kunna nå dina.
Jag väntar på din vilja.
Brinn.
Inte hovarna på en drömmens häst, en drömmens fantasi, en drömmens handling. En dröm kan aldrig handla, är inte fysisk, kan aldrig värderas i annat format än i den enskilde personens fantasi.
Jag tillhör vardagens rum,
Så du kan sluta hoppas, jag kommer inte att ge upp vakenheten mot en kraftlös utopi.
Hellre gråter jag mina tårar.
I vardagens dimma, där jagar livets galler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar